då min data har fått lite damp ryck så ska mamma städaa hårddisken, får se när de blir nytt kapitel då kag bara har mobilen nu, och skriva kapitel på mobilen är inte alla roligt xD

" As long as you love me"

Jag såg på medan justin låg bredvid mig och sov, jag borde vara döds trött efter allt som har hänt, men jag kände mig trygg hos justin, var inte ett dgg trött.

Jag smekte lätt hans kind med min tumme och la mig tätt intill honom, känna hans varma kroppsvärme mot mot min kropp.

Jag tog ett djupt andetag och slöt ögonen, föröskte vila men varje gång jag blundade kom bilder från olyckan upp.

Hemska bilder.

Jag spärrade upp ögonen igen och svalde hårt, de skulle aldrig funka.

Justin låg helt stilla bredvid mig och lyssnade man tydligt hörde man hans snarkningar, rytmiska och lugnande.

Jag la mig närmre justin och la försiktigt huvudet mot hans bröstkorg, lyssnade på hans hjärtslag.

De tog en stund innan jag råkade somna till, men vaknade till igen. 

Hade sovit i 1 timme, en ynklig liten timme.

Jag muttrade och försökte lägga mig bekvämt, men jag vred bara på mig, jag var orolig över justin. 

Jag gav upp och reste mig upp från sängen, gick mot fönstret och såg ut i den upplysta gatan utanför.

De var tyst och stilla, inte en levande varelse där ute.

Jag suckade och satte mig ner på en stol och såg bara ut genom fönstret, tänkte på justin, försökte förstå att han var min, bara min.

_____________

Jag vaknade av att någon hostade, jag ryckte till och såg mig livrädd omkring och fick se justin ligga i sängen och hostade. Jag slappnade av och såg att jag hade somnat mot fönsterkanten.

Jag gick mot justin, la mig bredvid hans varma kropp och gäspade, de hade inte blivit många timmars sömn.

Justin vred sig mot mig och såg trött mig i ögonen.

Då började jag gråta, tårarna strömmade ner från mina kinder, Smärtan syntes i ahns ögon, han hade ont, och allt var pågrund av mig.

" Du förtjänar inte detta " grät jag och grät mot justins tröja som snabbt blev helt blöt.

Justin såg på mig och fattade nt rikitgt varför jag grät.

" I will always love you.. " mumlade justin och jag såg upp mot honom med tårfyllda ögon.

" De är inte ditt fel amy.. " sa han och drog mitt ansikte mig hans.

Jag såg in i hans gyllenbruna ögon, dom ögonen som man smälte för,dom var så otroligt vackra.

Jag öppnade munnen för att säga något men justin la sitt pekfinger mot min mun och tysnade mig.

" shhh " mumlade han och släppte inte blicken från mina ögon.

Jag svalde hårt och såg ner, de gjord så ont att se honom såhär.

" Amy.. se på mig...." sa justin, men jag gjorde inte som han sa, jag fortsatte s ner i de vita lakant som var helt svart snart efter alla mina tårar.

" Se på mig "

Jag höje blicken sakta och svalde hårt, jag ville inte plågas mer av att se hur ont han hade.

Innan jag han reagera hade justin tyckt sina läppar mot mina.

" I can kiss away the pain " sa justin och jag började minnas hur de var när jag låg på sjukhuset, Han hade sakt de samma.

" And I will be your hero " mumlade jag och la armarna runt hans nacke, satte mig nästan på honom och log lite.

Han visste vad som gjorde mig på bättre humör.

_______________

En läkare kom in lite senare på dan, hon kollade så att justin mådde bra och kollade extra mycket på hans puls och hjärta.

Varje gång en läkare kom in i rummet blev jag så nervös och rädd, rädd för att något ska vara fel.

Jag blev lättnad varje gång när de var positvit.

Justin såg mycket på mig, som om han trodde att jag skulle försvinna om han råkade titta bort.

" Vad? " sa jag och log lite.

Han ryckte svagt på axlarna och log lite mot mig, jag såg att de var något, men kunde nt riktigt sätta fingeret på vad.

Jag kröp upp bredvid honom och bet flinande mig i läppen.

" Jo, säg nu " sa jag och såg nyfiket på honom.

Jag såg på amy och log lite, jag funderade väldigt mycket, men denna gången tänkte jag mest, tänkte på hur hon egentligen pallar att stanna här, bredvid mig och plågas av att se hur jag mår.

" Ne de är inget " log jag och såg på henne.

Amy var envis, hon tänkte verkligen inte ge upp dnna kampen.

" Äh, kom igen nu snygging " sa hon och kysste mig.

Jag skrattade lite och la en arm runt henne för att hålla om henne.

" Hur orkar du sitta här dag in och dag ut? Jag ser hur du plågas " sa jag och la huvudet lite på sned.

Amy såg mig i ögonen och log lite.

" Kärlek ger styrka, Jag vet nt riktigt hur jag pallar, du ger mig hopp och styrka " sa hon och jag kände hur en liten rodnad spred sig på mina kinder.

Amy log mot mig.

" awe du rodnar, så gulligt " sa hon och kysste mig på kinden.

Jag skrattade tyst och såg henne i ögonen.

" Jag lovar att vi snart kommer få komma hem igen " sa han och log snett

Amy såg på mig med hopp i ögonen, den glimten hopp som jag såg i hennes ögon kommer jag aldrig glöma.

__________________

De tog ett bra tag innan läkarna vågade skriva ut mig, jag måde bra och allt, men jag var så otroligt rastlös och full av energi, men jag fick inte anstränga mig för mycket den första veckan, tan mest vila.

Jag hatade att vila, just nu ville jag bara springa, springa springa.

Amy skrattade åt min min jag gjorde när läkaren förbjöd mig att springa, Jag skulle dö om jag nt fick springa.

Jag suckade och nickade svagt.

Vi gick ut från sjukhuset och de första jag mötes av var de starta solljuset.

Jag suckade lite och såg mig omkring, de var otroligt ljust.

" Kom justin " sa amy och drog med mig mot bilen.

Jag log lite och satte mig bredvid henne, hon fick köra då jag behövde bli van vid solljuset.

Vi var strax hemma hos mig och vi gick in i huset.

Amy hjälpte mig med allt, visst uppskattade jag hennes hjälp men jag fick skuldkänslor, hon skulle inte behöva tjäna mig om om jag var en rik snubbe.

" Amy...Sätt dig ner, du behöver också vila " sa jag och såg på henne.

Hon nickade svagt och satte sig i soffan bredvid mig, såg med sin oskyldiga söta blick på mig och log ett litet leende.

" Säg till om du behöver något " sa hon och jag log snett.

Jag drog henne mot mig och såg henne i ögonen.

" Strunta i mig nu, vad vill DU ha? " frågade jag och såg på henne med en törstig blick.

__________________________

SÅDÄR mina vänner, de tog sin tid men jag fick ihop lite iallafall ;D

Vad tyckte ni om kapitlet? :D KOMMENTERA!<3

jag har verkligen inte haft tid med att skriva, men jag lovar att skriva på fredag! :) om inte filmar jag in mig själv när jag har min brors kalsonger på huvudet....

Kapitel 11 är på G, men han inte skriva klart få jag nu är på väg till gekås :) får se hur bra de kommer gå då jag har trampat på en glasbit som gick in 1 cm in i foten, känns ju bra .__.

" I close my eyes and pray "

Ryan hade fått hem mig och sedan kört iväg mot sjukhuset för att vara med chaz som hade fått axlen ur led.

Jag såg mig omkring i justins stora hall och sjönk ner mot golvet.

de var tyst, som om hust hade förlorat något nu när justin inte var där.

Jag satt hop krupen på golvet och grät säkert ett bra tag, de var hemskt.

Dörren flög upp och Scooter kom in, såg ner på mig och la huvudet lite på sned.

Han hukade sig ner framför mig och la en hand mot min axel, troligen för att beklaga min sorg.

Jag såg på honom och svalde hårt.

" Snälla säg att han inte är död " pep jag och snyftade, mina ögon var helt svullna av allt gråt.

Han såg in i mina ögon länge och tysnaden fick mig att bli orolig, denna tysnaden kändes inte alls bra.

" nej, han lever... " började scooter och jag pustade ut, under tysnaden hade jag hållt andan, men  blev lättnad över att veta att justin inte är död iallafall.

" men... " fortsatte scooter och såg på mig, jag höll andan igen och stirrade på honom, beredd på vad som helst, nästan.

" Han fick nog en riktig smäll mot huvuvdet, Han har nog fått en hjärnskakning och hans höger arm har blivit bruten, annars mår han ganska bra, du måste också åka in, hela ditt ansikte är blodigt Amy " sa scooter och bar upp mig.

Jag svalde hårt och lutade huvudet mot hans bröstkorg menan han bar ut mig mot sin bil där Pattie, justins mamma satt.

Scooter la mig ner i baksättet och pattie hade mitt huvud i sitt knä, Han var orolig över att jag skulle få något anfall om jag satt upp, men jag hade inga problem med att ligga ner, de hjälpte mig att tänka-

Jag kunde inte släppa tankarna om justin, han var liksom mitt allt.

Vi kom fram till samma sjukhus som justin var på och scooter bar in mig med pattie tött i hälarna.

Jag kan inte ljuga, men de började verkligen värka i huvudet på mig, jag var ganska säker att de var från allt gråt, men ändå blev jag osäker.

Jag halvsov i scooters famn och var helt utmattad av kvällens händelser.

En del läkare undersökte mig och jag fick snabbt svaret att jag hade rivit upp nästan hela pannan och en del av ögonbrynet.

Fick sövas ner och sy ihop såret, men vaknade snabbt upp igen när de var klart.

Jag låg i ett utav rummen med ett bandage runt huvudet och stirrade upp i taket, vart var justin? hur mår han? 

Flera tusen frågor utan svar flög runt i mitt huvud.

Dörren åkte upp och en läkare drog in en säng bredvid min. Läkaren försvann ganska snabbt igen och jag såg försiktigt på personen som låg i sängen.

Justin.

Jag öppnade sakta ögonen och suckade, de gjorde ont i hela kroppen.

Försiktigt vred jag huvudet och fick syn på amy.

" Amy? " sa jag förvånat och såg länge på henne. Hon satte sig upp och slog armarna runt min hals.

" Du lever... " snyftade hon och tårarna började rinna, jag själv fattade nästan ingenting.

" J..jaa... " sa jag och såg på henne.

Hon såg på mig och jag såg på hennes huvud, vad hade hänt egentligen?

" Vad hände? " frågade han och såg lite orolig ut.

" Vi var med i en bilolycka, du har varit medvetslös ett bra tag, jag har bara fått ett stort sår mot pannan så mig är de inte så farligt, men du, jag har varit sjukt orolig! du skrämde livet ur mig vid olycksplatsen... " sa hon och fick pausa för att hämta andan.

" Du låg bara där...h-helt...stilla... " sa hon och såg ner med tårfyllda ögon.

Jag såg på henne och svald hårt, de var ganska hemskt att få veta allt.

Jag drog henne mot mig och höll om henne hårt.

" Jag är här...Jag kommer aldrig lämna dig... " viskade jag och drog in hennes doft genom näsan.

" Never say never " sa amy och såg lite på mig.

Tyvärr så hade hon rätt, vad som helst kunde hända, oavsätt hur mycket jag vill förhindra de.

" Jag finns vid din sida till våra sista andetag " mumlade han och kysste mig försiktigt mot pannan.

Jag var glad att allt skulle bli okej.

Jag tänker aldrig ge upp.

___________________________________

Kort och segt inlägg, men hade lite fantasibrist :3 

Vad vill ni ska hända? KOMMENTERA!

De nya kapitlet kommer ikväll, efter jag har slutar skolan :D

Började skolan i måndags, började 9:an och fick läxa redan första dagen. Vi ska resa till Polen (alla 9:er i skolan) v.40 och vara där i 5 dagar, vi håller på att arbeta om andra världskriget då vi ska besöka ett dödskäger ifrån kriget. Blir mycket att göra, och eftersom att jag går sista året i högstadiet blir de lite ner allvar.

Ska FÖRSÖKA skriva så gott jag kan på novellen :)

1 kommentar?! Inget kapitel idag ;)
Lite ond for jag vara haha