inyourarms

Direktlänk till inlägg 24 augusti 2012

Kapitel 10

Av Felicia Jönsson - 24 augusti 2012 13:33

" I close my eyes and pray "


 

Ryan hade fått hem mig och sedan kört iväg mot sjukhuset för att vara med chaz som hade fått axlen ur led.

Jag såg mig omkring i justins stora hall och sjönk ner mot golvet.

de var tyst, som om hust hade förlorat något nu när justin inte var där.

Jag satt hop krupen på golvet och grät säkert ett bra tag, de var hemskt.

Dörren flög upp och Scooter kom in, såg ner på mig och la huvudet lite på sned.

Han hukade sig ner framför mig och la en hand mot min axel, troligen för att beklaga min sorg.

Jag såg på honom och svalde hårt.

" Snälla säg att han inte är död " pep jag och snyftade, mina ögon var helt svullna av allt gråt.

Han såg in i mina ögon länge och tysnaden fick mig att bli orolig, denna tysnaden kändes inte alls bra.

" nej, han lever... " började scooter och jag pustade ut, under tysnaden hade jag hållt andan, men  blev lättnad över att veta att justin inte är död iallafall.

" men... " fortsatte scooter och såg på mig, jag höll andan igen och stirrade på honom, beredd på vad som helst, nästan.

" Han fick nog en riktig smäll mot huvuvdet, Han har nog fått en hjärnskakning och hans höger arm har blivit bruten, annars mår han ganska bra, du måste också åka in, hela ditt ansikte är blodigt Amy " sa scooter och bar upp mig.

Jag svalde hårt och lutade huvudet mot hans bröstkorg menan han bar ut mig mot sin bil där Pattie, justins mamma satt.

Scooter la mig ner i baksättet och pattie hade mitt huvud i sitt knä, Han var orolig över att jag skulle få något anfall om jag satt upp, men jag hade inga problem med att ligga ner, de hjälpte mig att tänka-

Jag kunde inte släppa tankarna om justin, han var liksom mitt allt.

Vi kom fram till samma sjukhus som justin var på och scooter bar in mig med pattie tött i hälarna.

Jag kan inte ljuga, men de började verkligen värka i huvudet på mig, jag var ganska säker att de var från allt gråt, men ändå blev jag osäker.

Jag halvsov i scooters famn och var helt utmattad av kvällens händelser.

En del läkare undersökte mig och jag fick snabbt svaret att jag hade rivit upp nästan hela pannan och en del av ögonbrynet.

Fick sövas ner och sy ihop såret, men vaknade snabbt upp igen när de var klart.

Jag låg i ett utav rummen med ett bandage runt huvudet och stirrade upp i taket, vart var justin? hur mår han? 

Flera tusen frågor utan svar flög runt i mitt huvud.

Dörren åkte upp och en läkare drog in en säng bredvid min. Läkaren försvann ganska snabbt igen och jag såg försiktigt på personen som låg i sängen.

Justin.

 

Jag öppnade sakta ögonen och suckade, de gjorde ont i hela kroppen.

Försiktigt vred jag huvudet och fick syn på amy.

" Amy? " sa jag förvånat och såg länge på henne. Hon satte sig upp och slog armarna runt min hals.

" Du lever... " snyftade hon och tårarna började rinna, jag själv fattade nästan ingenting.

" J..jaa... " sa jag och såg på henne.

Hon såg på mig och jag såg på hennes huvud, vad hade hänt egentligen?

" Vad hände? " frågade han och såg lite orolig ut.

" Vi var med i en bilolycka, du har varit medvetslös ett bra tag, jag har bara fått ett stort sår mot pannan så mig är de inte så farligt, men du, jag har varit sjukt orolig! du skrämde livet ur mig vid olycksplatsen... " sa hon och fick pausa för att hämta andan.

" Du låg bara där...h-helt...stilla... " sa hon och såg ner med tårfyllda ögon.

Jag såg på henne och svald hårt, de var ganska hemskt att få veta allt.

Jag drog henne mot mig och höll om henne hårt.

" Jag är här...Jag kommer aldrig lämna dig... " viskade jag och drog in hennes doft genom näsan.

" Never say never " sa amy och såg lite på mig.

Tyvärr så hade hon rätt, vad som helst kunde hända, oavsätt hur mycket jag vill förhindra de.

" Jag finns vid din sida till våra sista andetag " mumlade han och kysste mig försiktigt mot pannan.

Jag var glad att allt skulle bli okej.

Jag tänker aldrig ge upp.

___________________________________

Kort och segt inlägg, men hade lite fantasibrist :3 

Vad vill ni ska hända? KOMMENTERA!

 
 
Ingen bild

Ebba

24 augusti 2012 14:54

Awesome! Merr!!<3

 
Irmaa

Irmaa

24 augusti 2012 16:10

Åå sjukt bra kapitel, älskar den här novellen! Är inne flera gånger om dan å kollar om du har uppdaterat!:D älskar den!:))

http://www.irmahed.blogg.se

 
Ingen bild

Elin

24 augusti 2012 22:57

Meeer! :D
Om du har tid kan du väl lägga ut typ två kapitel på en dag? :) Du behöver inte göra det ofta men bara i bland.

Felicia Jönsson

25 augusti 2012 00:09

Ska försöka göra de på helger och lov :)

 
Ingen bild

Elsa Bieber Mrs. Bieber Elsa 14 imorgon

25 augusti 2012 15:20

Meeer herrrgud<3

Adda mig på Bdb<3
biebernerd

Och föraök lägga upp kapitel imrgon på min födelsedag asså om du kan

 
Lisa

Lisa

26 augusti 2012 11:30

MEEER :D

http://lisaaolssons.bloggpatsen.se

 
Arvika

Arvika

28 augusti 2012 16:24

MEER ! adda mig på bdb så jag inte glömmer bloggen, @ffacerape :))))

http://Jennie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Felicia Jönsson - 14 november 2012 17:43

Har sagt detta typ 7937574 gånger innan, men jag hiner verkligen inte att skriva..Jag har as mkt i skolan. -.- Tror jag lägger ner, förlorar läsare pga. detta + att jag tycker att allt jag skriver blir hur sämst som helst xD   Tar bort bloggen ...

Av Felicia Jönsson - 30 oktober 2012 10:43

Får se hur de blir med novellen, har fått problem med magen och mår inte alls bra :/ Ledsen mina vänner, men jag försöker......

Av Felicia Jönsson - 28 oktober 2012 23:53

Kapitel 16 kommer inom kort! Ska bara hitta tid till att skriva :3 hoppas ni orkar vänta kära vänner! ...

Av Felicia Jönsson - 24 oktober 2012 18:30

Redan efter 4 månader sedan beslutet hade magen växt enormt. Man såg ju ganska tydligt nu att de var något pågång. Jag låg mest i sängen, antingen så sov jag, åt eller så spyde jag, de var så gansaka länge. Justin hjälpte mig så mycket han kund...

Av Felicia Jönsson - 22 oktober 2012 16:26

Har ett stort problem. Jag VILL verkligen skriva, men jag har verkligen inga idéer längre, sitter framför en tom skrivruta i kanske 20 minuter och har ingen aning om vad jag ska skriva. Tror de blir att jag lägger ner med skrivandet, känns bara h...

Ovido - Quiz & Flashcards