" nothing can take you away from me "

Händelsen hade gått så fort, plötsligt låg jag mitt i vägen på rygg och försökte röra mig, men alla muskler var som låsta.

Jag hörde allt som hände runt mig, någon skrek, men jag kunde inte lista ut vem, rösten var svår att tyda.

Försiktigt började jag öppna ögonen och mötes av en svart himel, verkligen kolsvart var den.

Jag såg mig omkring men fick inte se någon, men jag hörde fortfarande röster.

De tog en bra stund innan jag kunde sätta mig upp och kände med handen mot mitt värkade huvud.

Jag såg på handen och spärrade upp ögonen, hela handen var röd.

Blod.

Jag svalde hårt och ställde mig upp, såg mig omkring och fick se Chaz och ryan en bit bort, dom var vakna och satt upp, troligen ett bra tecken.

Jag gick till dom och såg på ryan, han såg ut att må bra, chaz såg där imot mindra bra ut.

" Hur mår ni? " frågade jag och satte mig på huk.

Ryan såg på mig och spärrade upp ögonen när han såg mitt ansikte.

" men gud, Amy....ela ditt ansikte är ju fullt av blod " sa han och jag såg lite på honom, jag hade inte tid att tänka på mig själv.

" Jag tror min axel har hoppat ur led..." sa ahn och jag såg på hans axel, den såg faktiskt ut att vara ur led, och äckligt var de.

Jag nickade svagt och såg ner lite i marken.

efter en stunds tänkande kom jag på, Justin.

" Var är justin...?! " sa jag panikslaget och såg på ryan som svalde hårt och ryckte svagt på axlarna.

Jag svalde hårt och reste mig upp, var är han?

Jag gick runt bland alla glasbitar och en del bildelar som had åkt av och kände hur tårarna började bränna.

" Justin!!? " skrek jag minst 10 gånger och rotade bland alla buskar, högt gräs och bildelar jag hittade, men ingen justin.

Jag såg panikslaget mig omkring och sprang fram till bilen och försökte öppna dom sönder köra dörrarna, de gick väl sådär.

Jag stannade till och fick se en kropp ligga på sidan vid ett dike vid andra sidan vägen.

Jag sprang snabbt dit och satte mig på knä framför kroppen. 

Försiktigt drog jag upp huvudet mot mig och mitt hjärta stannad till, de var justin, min älskade justin.

Jag skakade sakta på huvudet och tårarna strömmade som floder från mina kinder, de får inte vara sant.

" nejnejnejnejnej.... " viskad jag och borrade in mitt ansikte mot hans, fan att de blev såhär, varför var dom tvugna att åka och festa?

Jag kände skuld, skuld för att jag hade startat allt, skuld för att de var mitt fel.

" snälla, lämna mig inte " grät jag och höll om honom, ingen kommer kuna ta honom ifrån mig, ingen.

Ryan stod bakom mig och la sin hand mot min axel.

Ambulanser hade kommit till platsen, vilket jag inte had sätt eller hört.

3-4 stycken skötiskor kom mot oss och hukade sig framför justin, jag bara satt där och grät, de kändes så meningslöst.

" snälla....kom tillbaka...snälla justin.. " viskade jag mot hans hals och snyftade, Han får inte vara död, han får bara inte de.

En utav skötiskorna drog bort mig från justin, ryan höll fast mig, hårt, för att jag inte skulle springa iväg.

Jag försökte göra motstånd, men ryan höll mig verkligen i ett fast grepp, jag ville vara med justin, vara i hans närhet.

Justin försvann in i en av ambulanserna och försvann, försvann från mig.

" Han är i trygga händer.. " sa ryan och då släppte tårarna igen, han pratade med mig som om justin var död.

Var justin död, kommer jag att lida mig igenom livet, justin var mitt allt.

Han hade mitt hjärta, min själ.